Tänk att man kan

må fysiskt dåligt av att se en människa som man en gång tyckt så mycket om, inte för att jag tycker illa om honom nu, han kunde ju inte rå för sina känslor & han skötte det snyggt, men det gör så satans ont i bland iaf. Jag har kommit över honom & insett att detta var det bästa. & nu när jag träffar nån som jag tycker om så skulle jag verkligen vilja våga gå in helhjärtat, släppa ner garden o bara flyta med.. men det sitter så långt inne, jag är så rädd att historien ska upprepa sej & jag ska må dåligt ett halvår igen..