Var väntat...

Jag borde veta bättre än att ge efter för mina känslor,
men nu är det gjort.

Så nu sitter jag här o mår piss,
glad o som vanligt utåt sett.

Men det är nog bara dom få som läser min blogg
som vet hur det egentligen står till.

Men för mej lättar allt om jag kan få ner det i ord.
Jag besitter absolut inte talets gåva.

Men jag borde inte bli så ledsen över detta,
jag visst att det skulle komma.

Jag hade tom sagt det till personen i fråga
att detta kommer inte sluta bra.

Varför fortsatte jag att lägga ner känslor o energi i det då??

Kanske trodde jag någonstans att det skulle bli annorlunda,
att jag skulle få han att vilja ha en "riktig" relation med mej.

Jag förstår han mycket väl..
han kommer ur ett riktigt långt förhållande
o vill väl inte ge sej in i något nytt.

Men just därför måste jag släppa o gå vidare,
jag mår inte bra av detta!!

Mina känslor för han ligger på en annan nivå
än vad han känner för mej